Kjempegrejt

I fredags packade jag en liten väska, åkte till tågstationen och steg på ett rött tåg. Fyra timmar senare var jag framme vid min första deletapp, eftersom jag hade en timme att slå ihjäl och magen kurrade tog jag ett hamburger-meal för 75:-, och nu är det väl uppenbart att det var Norge jag kommit till? Bergen blev slutdestinationen, mer känt som Europas regnigaste stad. Två minuter efter ankomst var mina enda medtagna skor plaskvåta, dock av snöslask och inte regn. Här skulle jag komma att dricka medsmugglad billig(!) svensk sprit, äta en 250 kronors pizza och bli omsprungen av hurtiga norska gamlingar när jag klättrade i bergen. Norge är det enda land i världen där literpriset för heroin är billigare än sprit, varför man kan se folk sälja och injicera i landets alla parker. Det är även i praktiken omöjligt för polisen att få bukt med problemet eftersom det på norska inte går att låta seriös och knarkarna helt enkelt inte förstår att polisen är allvarlig med sina hotelser om fängelse och prygling. Nuförtiden bryr sig polisen inte ens om att patrullera parkerna.

Dog eat rabbit

Jag fick som sagt underkänt på min dugga i tillämpad etik, vilket innebär att jag har mycket mer att skriva på hemtentan som ska in på fredag. Duggan jag skrev handlade om djuretik och om hur alla kännande varelser borde ha vissa grundläggande rättigheter, som rätten att slippa lida. Jag skrev även att jag inte anser det något fel i sig att äta djur, så länge de slipper lida. Detta gäller djur i allmänhet, och kaniner i synnerhet.

Dåliga saker händer den som stjäl

Min sambo

...och dessutom är han duktig på att laga mat

Filosofera mera...rätt

Jag fick underkänt på duggan i tillämpad etik. Lyckligtvis har det inte att göra med mig, det är lärarens fel (jag misstänker att han är moderat). Jag har lite svårt att köpa hela diskussionen om metaetik, dvs vad etik är för något, som hela denna delkursen går ut på. Grundtanken tycks vara att etik är något som existerar på ungefär samma plan som materia, åtminstone i den bemärkelsen att det finns absoluta svar på vad som är rätt och fel. Att etik är ett ord som vi hittat på för att förmedla oss med varandra tycks vara irrelevant. Det finns tusen förslag på vad som är den rätta teorin, inklusive teorin att det inte finns någon etik över huvud taget. Nånstans här...har alla filosofer grävt ner sig i en grop med papper och penna och slutat existera i denna världen. Jag tror med bestämdhet att etik finns, men att hitta på en massa regler, eller plikter, som alltid är sanna, det är bara retoriska knep för att påtvinga oss andra samma åsikt. Snarare är det väl så att mina känslor är vad som avgör vad jag tycker är rätt och fel, antagligen kommer jag ändra mig några gånger under livet efter diskussioner med andra eller efter djupa reflektioner, och herr Devadatta i Indien kommer helt säkert ha en annan uppfattning än jag om vad som är rätt.

Visserligen kommer jag i slutändan ha en bättre moral än Devadatta, men det betyder ju inte att han inte kommer tycka detsamma. Poängen är att även om det inte finns några absoluta sanningar så måste vi ändå försöka påverka andra till att om inte tänka precis som vi, åtminstone begrunda vad de tycker ordentligt (aka gå i skolan). Annars kommer en massa idioter forsätta glida runt i Kabul och spruta syra i ansiktet på skolflickor eftersom de anser att det är omoraliskt av dem att gå i skolan. Jag kan dock inte säga att de handlar oetiskt, de handlar bara fel enligt 99,9% av jordens befolkning, som blivit kramade som barn och har vad som i folkmun brukar kallas empati.

Jag tänkte på den där läkaren som det stod om i tidningen för ett tag sedan, vars patient fick stånd och läkaren helt sonika sög av honom. Jag undrar om läkaren var utilitarist månne? Han såg en erigerad penis och tänkte, -Hur kan jag skapa så mycket lycka som möjligt just nu? Oturligt nog för läkaren måste patienten också ha varit utilitarist, eftersom han valde att anmäla läkaren och således skänkte mycket glädje åt tusentals tidningsläsare.

Kom att tänka på detta när jag hade en läkares fingrar uppstoppade i röven tidigare idag. Jag har nämligen fortfarande symptom efter den där delikata "Get i vatten" som jag åt i Mexiko för 15 månader sen.

Pengar, lidande och död.

Flera dödsfall varje år, massor av kvinnor och män som tuppar av, människor som ligger och kvider av smärta längs vägarna efteråt. Jag talat naturligtvis om Stockholm marathon. Den svåraste biten är avklarad, jag är nu anmäld. Nu är det bara att springa.

Läste förresten om en indisk grabb vid namn Budhia Singh som sprang ett marathon vid fyra års ålder, i år har han dock pensionerat sig vid den respektingivande åldern av sex år. Det var tydligen några barnrättsorganisationer som tyckte att det var oetiskt att Budhias coach tjänade kosing på hans löpning.

Dröm om, dröm rätt!

Pratade med en tjej som skulle på halloween-maskerad, outklädd. Sa: "Jag tycker inte om att klä ut mig".

Så skriver Ajvide-Lindqvist ungefär. Jag är inte alls förtjust i skrivstilen, men historierna är desto bättre.

Själv tycker jag om att klä ut mig. Och öl, öl tycker jag mycket om.


Häromnatten drömde jag en ovanligt verklighetstrogen dröm. Jag och några vänner hade ätit dålig mat och blev magsjuka, det sprutade ur alla ändar och när jag vaknade var jag fullt övertygad om att jag hade bajsat på mig.

När man drömmer löser tankarna av varandra utan krav på kopplingar, så även när jag bloggar.