Filosofera mera...rätt

Jag fick underkänt på duggan i tillämpad etik. Lyckligtvis har det inte att göra med mig, det är lärarens fel (jag misstänker att han är moderat). Jag har lite svårt att köpa hela diskussionen om metaetik, dvs vad etik är för något, som hela denna delkursen går ut på. Grundtanken tycks vara att etik är något som existerar på ungefär samma plan som materia, åtminstone i den bemärkelsen att det finns absoluta svar på vad som är rätt och fel. Att etik är ett ord som vi hittat på för att förmedla oss med varandra tycks vara irrelevant. Det finns tusen förslag på vad som är den rätta teorin, inklusive teorin att det inte finns någon etik över huvud taget. Nånstans här...har alla filosofer grävt ner sig i en grop med papper och penna och slutat existera i denna världen. Jag tror med bestämdhet att etik finns, men att hitta på en massa regler, eller plikter, som alltid är sanna, det är bara retoriska knep för att påtvinga oss andra samma åsikt. Snarare är det väl så att mina känslor är vad som avgör vad jag tycker är rätt och fel, antagligen kommer jag ändra mig några gånger under livet efter diskussioner med andra eller efter djupa reflektioner, och herr Devadatta i Indien kommer helt säkert ha en annan uppfattning än jag om vad som är rätt.

Visserligen kommer jag i slutändan ha en bättre moral än Devadatta, men det betyder ju inte att han inte kommer tycka detsamma. Poängen är att även om det inte finns några absoluta sanningar så måste vi ändå försöka påverka andra till att om inte tänka precis som vi, åtminstone begrunda vad de tycker ordentligt (aka gå i skolan). Annars kommer en massa idioter forsätta glida runt i Kabul och spruta syra i ansiktet på skolflickor eftersom de anser att det är omoraliskt av dem att gå i skolan. Jag kan dock inte säga att de handlar oetiskt, de handlar bara fel enligt 99,9% av jordens befolkning, som blivit kramade som barn och har vad som i folkmun brukar kallas empati.

Jag tänkte på den där läkaren som det stod om i tidningen för ett tag sedan, vars patient fick stånd och läkaren helt sonika sög av honom. Jag undrar om läkaren var utilitarist månne? Han såg en erigerad penis och tänkte, -Hur kan jag skapa så mycket lycka som möjligt just nu? Oturligt nog för läkaren måste patienten också ha varit utilitarist, eftersom han valde att anmäla läkaren och således skänkte mycket glädje åt tusentals tidningsläsare.

Kom att tänka på detta när jag hade en läkares fingrar uppstoppade i röven tidigare idag. Jag har nämligen fortfarande symptom efter den där delikata "Get i vatten" som jag åt i Mexiko för 15 månader sen.