Subjekt 208 rapporterar

Jag har precis fått det trådlösa nätverket att fungera och min rapport om livet som försökskanin kan börja.

Mitt i samlagets crescendo sticker det till i armen och smärtan, om det är rätt ord att beskriva ett nålstick, får mig att vakna till. Jag inser ganska snabbt att jag inte alls har lyckats få till det med Shakira, utan i själva verket ligger i en sjukhussäng uppkopplad mot en pulsmonitor, i ett rum med två andra killar och fyra kvinnliga sjuksköterskor eller undersköterskor eller liknande stående runt sängen. Klockan är 06.31 och för tredje gången sedan dygnet officiellt startade ska mitt blodsocker mätas. Att jag vet att klockan är exakt 06.31 beror på att det på dataskärmen bredvid mig står: 06.31 PK blood for AZD 359/AZ845063 och att jag vid det här laget har lärt mig vid att personalen här är tidsfascistiska paragrafryttare som njuter totalt av att lyda order från en dataskärm.

Jag slumrar till igen, men vaknar tvärt och för gott denna gången av att ett larm börjar tjuta. Det är subjekt 202 från rummet bredvid som antingen dött plötsligt, eller råkat rycka av sig en elektrod från bröstet igen. Inom en halv sekund har all personal förflyttat sig från mitt rum till rummet bredvid. Lyckligtvis är det liksom de femtioelva senaste gångerna larmet gått inte fråga om ett dödsfall och defribilatorn får fortsätta stå oprövad i hallen och samla damm.