torsdag 19 februari 2009

80:-

Det är snart sex år sedan jag flyttade ifrån föräldrahemmet och började inhandla mat på egen hand. Trots detta har jag tills idag inte haft en aning om hur mycket mat egentligen kostar, även om jag tror att det kostar mer idag än förr. Det kan i och för sig bero på att jag under det första året bara käkade pasta med ketchup, alternativt pesto om jag ville lyxa till det. Ja, Pizza blev det ju förstås några gånger i veckan också. Nu så här sex år senare har jag insett vikten av en varierad kost och brukar alltså hälla i några frusna grönsaker och nån form av quorn i pastan och pizza äter jag väldigt sällan mer än en gång i veckan nuförtiden.

Men idag lyssnade jag alltså när den alltid lika glada Willys-kassören berättade vad 1 fil, 1 mjölk, 1 burk kikärtor och en påse med avokado kostar och plötsligt insåg jag varför han är så glad jämt. Det är sammma typ av skadeglädje som jag kunde känna när nån idiot förlorade pengar på casinot som han utstrålar. Då Willys knappt har några ekologiska varor, bara ägg från burhöns och betalar sina anställda polska löner är det ju faktiskt en perfekt logisk tro att alla som handlar där är idioter och hans sinnesstämning är därmed förklarad och berättigad. Jag tänkte skriva att jag aldrig varit så fattig som jag är nu, men det var jag ju faktiskt för mindre än ett år sen. 300 spänn har jag iallafall kvar att leva på tills lönen kommer i nästa vecka, borde räcka till ett par öl ikväll.

När man vet att fattigdomen inte kommer leda till svält är det faktiskt ganska skönt. Jag vet att jag inte har råd att klippa mig, köpa kläder eller gymkort och slipper därför fundera på såna grejer. Dessutom är det väldigt mycket mer spännande att gambla nu, en biljardmatch med en 100-lapp på spel blir lika spännande som en vm-final i fotboll. Jag behöver verkligen inte ha dåligt samvete för att jag inte skänker mer pengar till välgörenhet och jag har alltid en bra ursäkt om nån försöker dra iväg mig på nån tråkig utställning eller liknande som jag verkligen inte vill gå på. Men det är ju faktiskt bara skoj tills pengarna är helt slut, för jag hatar att tigga morsan på pengar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

åk till norge och handla mat. Det ær intressant.

Torkel sa...

Jag vaknar fortfarande mitt i natten med lakanen fuktiga av svett ibland, när jag drömt om den där 250 kronors pizzan.