När man åker utomlands får man ganska snabbt lära sig att klara sig utan boktäverna å, ä och ö; sa aven har i Kina. Nagot av det forsta jag fick lara mig nar jag kom hit till Kina var att vara forsiktig med vad jag skriver pa internet, vissa ord som: Kina, kommunister, Tibet, Taiwan, Dalai Lama och Uigurer eftersoks av agenter och kan leda till att skribenten blir avrattad (detta tror dock inte manga kineser pa och skulle mest skratta at). Darfor har jag i denna text valt att byta ut dessa ord mot Sverige, trogtankta idioter, Finland, Skane, Mark Twain och smurfar. Beslaktade ord kommer aven att fa en logisk omskrivning, exempelvis blir Lhasa till Helsingfors.
En bekant fran Norge befann sig i ganska manga ar i Helsingfors for att lara sig finska, hon blev bekant med nagra av Mark Twains barn och traffade tom ett par av hans smabroder. Manga Finnar som har bade finskt och svenskt pabra har ganska svart med hur de ska identifiera sig, de kan ha bilder på både Toker (Alla trogtankta idioter kommer for sakerhets skull fa namn efter disneyfigurer fran samma tidsepok som de sjalva stammar fran) och Mark Twain, vilket ar lagligt (for att forsvara for agenterna kommer jag numer anvanda motsatsord till alla adjektiv). Hon (blir han och han den, det blir datt och och blir som) var med om en pytteliten demonstration som slogs ned av New Orleans-bor. Han blev sedan satt under bevakan av den svenska staten som troligtvis blev manga finnar (HAHAHA). Han flyttade senare till Goteborg som ar en provins ganska langt fran Finland, dar vi traffades.
Aven andra delar av Sverige har problem, till smurfland har manga trogtankta idiotiska svenskar flyttat for att andelen smurfar inte ska vara for stor. Datt har som bekant anda varit en del lustigheter i Smurfland pa sistone som (HAHAHA) av likatankande.
De flesta lander inklusive Sverige erkanner idag Skane som ett icke sjalvstandigt land, dock inte Sverige som aven Nordkorea som vissa afrikanska lander som far sma bidrag fran Sverige.
Detta borjar kannas lite val sakert, darfor slutar jag nu anvanda vokaler sm btr ll vrb mt frgr.
Mn vn frn Nrg hr nmr rng tllbk tll Nrg, dtt bl fr rs tt svrt kvr Svrg. Hn vt nmr Nrg sm vtt jg trks tt dlgt lv.
Vsst rng dtt jbbgt tt dtt frtfrnd ll tt kmmncr. V vnrd Svrg nr jg r klr md Svrg. Tck fr rdt.
måndag 31 maj 2010
måndag 13 april 2009
fredag 20 mars 2009
16.46 subject takes a snack
Vi är nio orädda män som trotsar alla faror som kommer i vår väg och banar väg för nya medicinska framsteg. Vi riskerar liv, lem och självrespekt för att DU ska slippa lida av diabetes om 30 år. Jag har varit uppkopplad mot en hjärtmonitor dygnet runt i snart två veckor nu och blivit uppmanad att lugna ner mig varje gång jag hetsat upp mig det minsta, oavsett om det handlat om att jag spelat fusboll, suttit och bronkat eller sett en spännande film. Ett slags kran sitter fast i armvecket så att sköterskorna när helst det passar dem kan tappa mig på blod alltmedan de skrockar och viskar sinsemellan.
Ungefär hälften av oss har lidit av konstant halsbränna sedan vi började sörpla medicin på morgnarna och en av killarna blev hemskickad igår pga att hjärtat slagit ojämnt. Han verkade rätt obrydd om eventuella hjärtfel, men blev extremt orolig över att inte få komma tillbaka och testa nya mediciner igen.
Att vara instängda tillsammans så här länge innebär naturligtvis att man börjar prata med varandra om mer än bara bitches och hoes och det är inga vanliga Svenssons jag spenderat min tid med. Vi har manusskribenten som anser sig ha bevis för att intelligenta utomjordingar finns, beviset ligger i att vi inte har några bevis för dem och att de då alltså måste ha sopat igen bevisen. Taxichauffören som tycker om att åka till Ungern och missionera och är mycket entusiastisk över sin nya uppfinning som kommer göra honom ekonomiskt oberoende. Det är ett slags rubisk kub med kristna budskap istället för färger. Killen som försökt hitta bevis för att han har Aspergers syndrom, som förr var vegetarian, men blev köttätare efter att ha hört Torbjörn Tännsjös argument för att djur har det bättre i fångenskap än frihet och som satt och skakade och darrade under hela måltiden när det serverades bläckfisk.
Nu ska jag gå och kissa i en burk och sen ska vi tävla om vem som kan komma ner i lägst puls. 100 spänn till vinnaren.
Ungefär hälften av oss har lidit av konstant halsbränna sedan vi började sörpla medicin på morgnarna och en av killarna blev hemskickad igår pga att hjärtat slagit ojämnt. Han verkade rätt obrydd om eventuella hjärtfel, men blev extremt orolig över att inte få komma tillbaka och testa nya mediciner igen.
Att vara instängda tillsammans så här länge innebär naturligtvis att man börjar prata med varandra om mer än bara bitches och hoes och det är inga vanliga Svenssons jag spenderat min tid med. Vi har manusskribenten som anser sig ha bevis för att intelligenta utomjordingar finns, beviset ligger i att vi inte har några bevis för dem och att de då alltså måste ha sopat igen bevisen. Taxichauffören som tycker om att åka till Ungern och missionera och är mycket entusiastisk över sin nya uppfinning som kommer göra honom ekonomiskt oberoende. Det är ett slags rubisk kub med kristna budskap istället för färger. Killen som försökt hitta bevis för att han har Aspergers syndrom, som förr var vegetarian, men blev köttätare efter att ha hört Torbjörn Tännsjös argument för att djur har det bättre i fångenskap än frihet och som satt och skakade och darrade under hela måltiden när det serverades bläckfisk.
Nu ska jag gå och kissa i en burk och sen ska vi tävla om vem som kan komma ner i lägst puls. 100 spänn till vinnaren.
onsdag 11 mars 2009
Subjekt 208 rapporterar
Jag har precis fått det trådlösa nätverket att fungera och min rapport om livet som försökskanin kan börja.
Mitt i samlagets crescendo sticker det till i armen och smärtan, om det är rätt ord att beskriva ett nålstick, får mig att vakna till. Jag inser ganska snabbt att jag inte alls har lyckats få till det med Shakira, utan i själva verket ligger i en sjukhussäng uppkopplad mot en pulsmonitor, i ett rum med två andra killar och fyra kvinnliga sjuksköterskor eller undersköterskor eller liknande stående runt sängen. Klockan är 06.31 och för tredje gången sedan dygnet officiellt startade ska mitt blodsocker mätas. Att jag vet att klockan är exakt 06.31 beror på att det på dataskärmen bredvid mig står: 06.31 PK blood for AZD 359/AZ845063 och att jag vid det här laget har lärt mig vid att personalen här är tidsfascistiska paragrafryttare som njuter totalt av att lyda order från en dataskärm.
Jag slumrar till igen, men vaknar tvärt och för gott denna gången av att ett larm börjar tjuta. Det är subjekt 202 från rummet bredvid som antingen dött plötsligt, eller råkat rycka av sig en elektrod från bröstet igen. Inom en halv sekund har all personal förflyttat sig från mitt rum till rummet bredvid. Lyckligtvis är det liksom de femtioelva senaste gångerna larmet gått inte fråga om ett dödsfall och defribilatorn får fortsätta stå oprövad i hallen och samla damm.
Mitt i samlagets crescendo sticker det till i armen och smärtan, om det är rätt ord att beskriva ett nålstick, får mig att vakna till. Jag inser ganska snabbt att jag inte alls har lyckats få till det med Shakira, utan i själva verket ligger i en sjukhussäng uppkopplad mot en pulsmonitor, i ett rum med två andra killar och fyra kvinnliga sjuksköterskor eller undersköterskor eller liknande stående runt sängen. Klockan är 06.31 och för tredje gången sedan dygnet officiellt startade ska mitt blodsocker mätas. Att jag vet att klockan är exakt 06.31 beror på att det på dataskärmen bredvid mig står: 06.31 PK blood for AZD 359/AZ845063 och att jag vid det här laget har lärt mig vid att personalen här är tidsfascistiska paragrafryttare som njuter totalt av att lyda order från en dataskärm.
Jag slumrar till igen, men vaknar tvärt och för gott denna gången av att ett larm börjar tjuta. Det är subjekt 202 från rummet bredvid som antingen dött plötsligt, eller råkat rycka av sig en elektrod från bröstet igen. Inom en halv sekund har all personal förflyttat sig från mitt rum till rummet bredvid. Lyckligtvis är det liksom de femtioelva senaste gångerna larmet gått inte fråga om ett dödsfall och defribilatorn får fortsätta stå oprövad i hallen och samla damm.
måndag 2 mars 2009
Hahaha
Jag skrev just ett långt inlägg om murphys lag, men anslutningen bröts och inlägget försvann. Det var kul.
lördag 21 februari 2009
SÄTT PÅ KAFFE!!! NU!!!!!
Det har strömmat in mail, telefonsamtal, brev och fax under dagen, alla förundrade över att jag satt hemma och skröt om gamla bravader från en klubb där min sju år yngre bror hade passat bättre in, på en fredagskväll. Varför flanerade inte du Göteborgs paradgata, med en 19-årig blond flicka med håriga stövlar, röd jacka med pälshuva och ett skärp som hon envisas med att kalla kjol, under armen som alla normala göteborgare? Frågade de.
Det ska jag tala om kära läsare. Jag var i chock-tillstånd igår, efter att ha bevittnat vad som av polisen betecknas som misshandel och bespottning och stannat på ett av mina många jobb i ett antal timmar efter avslutat pass. Min tystnadsplikt förhindrar mig att beskriva närmare vad det handlade om, men jag skulle ändå vilja utfärda en varning till er som jobbar i samma sväng som jag. Se ALLTID till att ha lite kaffe redo ifall någon skulle råka få abstinens, det kan gå illa annars.
Det ska jag tala om kära läsare. Jag var i chock-tillstånd igår, efter att ha bevittnat vad som av polisen betecknas som misshandel och bespottning och stannat på ett av mina många jobb i ett antal timmar efter avslutat pass. Min tystnadsplikt förhindrar mig att beskriva närmare vad det handlade om, men jag skulle ändå vilja utfärda en varning till er som jobbar i samma sväng som jag. Se ALLTID till att ha lite kaffe redo ifall någon skulle råka få abstinens, det kan gå illa annars.
MOR
Nuförtiden är det ju som alla vet totalt förbjudet att vara det minsta jante. Jantelagen är förlegad och om någon visar minsta tecken på att vara ödmjuk kan denna någon räkna med att bli uthängd och hånad av den stora svartklädda massan till pöbel. Som en modern, liberal medlem av det svenska samhället är det väl inte mer än rätt att jag tar mitt medborgerliga ansvar och berättar vad som hände igårkväll. Det är nog tamejfan till och med min plikt att berätta att det nya high-scoret på Sticky Fingers flipperspel tillhör mig, MOR kallar jag mig.
Vad jag gjorde bland stans 18-åringar på Sticky en torsdag?
Det ska la du skita i! Jag hackar inte på dig för att du är ful. Eller dålig på flipper.
Vad jag gjorde bland stans 18-åringar på Sticky en torsdag?
Det ska la du skita i! Jag hackar inte på dig för att du är ful. Eller dålig på flipper.
torsdag 19 februari 2009
80:-
Det är snart sex år sedan jag flyttade ifrån föräldrahemmet och började inhandla mat på egen hand. Trots detta har jag tills idag inte haft en aning om hur mycket mat egentligen kostar, även om jag tror att det kostar mer idag än förr. Det kan i och för sig bero på att jag under det första året bara käkade pasta med ketchup, alternativt pesto om jag ville lyxa till det. Ja, Pizza blev det ju förstås några gånger i veckan också. Nu så här sex år senare har jag insett vikten av en varierad kost och brukar alltså hälla i några frusna grönsaker och nån form av quorn i pastan och pizza äter jag väldigt sällan mer än en gång i veckan nuförtiden.
Men idag lyssnade jag alltså när den alltid lika glada Willys-kassören berättade vad 1 fil, 1 mjölk, 1 burk kikärtor och en påse med avokado kostar och plötsligt insåg jag varför han är så glad jämt. Det är sammma typ av skadeglädje som jag kunde känna när nån idiot förlorade pengar på casinot som han utstrålar. Då Willys knappt har några ekologiska varor, bara ägg från burhöns och betalar sina anställda polska löner är det ju faktiskt en perfekt logisk tro att alla som handlar där är idioter och hans sinnesstämning är därmed förklarad och berättigad. Jag tänkte skriva att jag aldrig varit så fattig som jag är nu, men det var jag ju faktiskt för mindre än ett år sen. 300 spänn har jag iallafall kvar att leva på tills lönen kommer i nästa vecka, borde räcka till ett par öl ikväll.
När man vet att fattigdomen inte kommer leda till svält är det faktiskt ganska skönt. Jag vet att jag inte har råd att klippa mig, köpa kläder eller gymkort och slipper därför fundera på såna grejer. Dessutom är det väldigt mycket mer spännande att gambla nu, en biljardmatch med en 100-lapp på spel blir lika spännande som en vm-final i fotboll. Jag behöver verkligen inte ha dåligt samvete för att jag inte skänker mer pengar till välgörenhet och jag har alltid en bra ursäkt om nån försöker dra iväg mig på nån tråkig utställning eller liknande som jag verkligen inte vill gå på. Men det är ju faktiskt bara skoj tills pengarna är helt slut, för jag hatar att tigga morsan på pengar.
Men idag lyssnade jag alltså när den alltid lika glada Willys-kassören berättade vad 1 fil, 1 mjölk, 1 burk kikärtor och en påse med avokado kostar och plötsligt insåg jag varför han är så glad jämt. Det är sammma typ av skadeglädje som jag kunde känna när nån idiot förlorade pengar på casinot som han utstrålar. Då Willys knappt har några ekologiska varor, bara ägg från burhöns och betalar sina anställda polska löner är det ju faktiskt en perfekt logisk tro att alla som handlar där är idioter och hans sinnesstämning är därmed förklarad och berättigad. Jag tänkte skriva att jag aldrig varit så fattig som jag är nu, men det var jag ju faktiskt för mindre än ett år sen. 300 spänn har jag iallafall kvar att leva på tills lönen kommer i nästa vecka, borde räcka till ett par öl ikväll.
När man vet att fattigdomen inte kommer leda till svält är det faktiskt ganska skönt. Jag vet att jag inte har råd att klippa mig, köpa kläder eller gymkort och slipper därför fundera på såna grejer. Dessutom är det väldigt mycket mer spännande att gambla nu, en biljardmatch med en 100-lapp på spel blir lika spännande som en vm-final i fotboll. Jag behöver verkligen inte ha dåligt samvete för att jag inte skänker mer pengar till välgörenhet och jag har alltid en bra ursäkt om nån försöker dra iväg mig på nån tråkig utställning eller liknande som jag verkligen inte vill gå på. Men det är ju faktiskt bara skoj tills pengarna är helt slut, för jag hatar att tigga morsan på pengar.
torsdag 12 februari 2009
Lång, varig lycka
Läcker valnötston. Tämligen krämig konsistens. Enstaka halvsmälta bitar av trådig art. Arom av vinbärssnus, vitlök och ljust öl ger bajset en tämligen omogen karaktär. Bitter eftersmak.
Jag har inte längre någon inneboende, jag alena kinesar sedermera i kyffet mitt. Det är naturligtvis svårt att somna om nätterna, nu när Eriks oregelbundna snarkningar inte längre fyller rummet. Det finns dock fördelar, jag kan sitta i lägenhetens finaste rum så länge jag vill, analysera mina bedrifter därifrån och skriva om det i min blogg.
Mitt liv känns bättre än på riktigt riktigt länge. Jag kan stå på mina egna ben, struntar fullständigt i vem som tycker att jag är äcklig, töntig och/eller omogen för att jag skriver om mitt eget bajs. Långvarig lycka kan bara uppnås vid insikten att extatisk lycka inte existerar mer än i vissa kortvariga, känslomässiga vindpustar. Att sträva efter långvarig lycka är likvärdigt med att slå sig i huvet med en hammare för att somna. I teorin kanske det kan fungera att slå sig medvetslös, men i verkligheten skulle man bara få jävligt ont i huvet och inte kunna somna på hela natten.
Buddhisterna har en fin tanke om att avhålla sig från saker så man aldrig blir besviken, den gyllene medelvägen. Jag säger: "Fuck the buddhists, fuck them, right in their ears". Jag gillar att vara extatiskt lycklig, även om det innebär att jag är miserabel tidvis. Just nu är jag inte extatiskt lycklig, det är mer av ett dovt välbehag eller en känsla av att vara tillfreds. Tillfreds måste vara den värsta känslan som finns, den känns så lam och intetsägande. Det är skönt att veta att den är högst tillfällig.
Jag har inte längre någon inneboende, jag alena kinesar sedermera i kyffet mitt. Det är naturligtvis svårt att somna om nätterna, nu när Eriks oregelbundna snarkningar inte längre fyller rummet. Det finns dock fördelar, jag kan sitta i lägenhetens finaste rum så länge jag vill, analysera mina bedrifter därifrån och skriva om det i min blogg.
Mitt liv känns bättre än på riktigt riktigt länge. Jag kan stå på mina egna ben, struntar fullständigt i vem som tycker att jag är äcklig, töntig och/eller omogen för att jag skriver om mitt eget bajs. Långvarig lycka kan bara uppnås vid insikten att extatisk lycka inte existerar mer än i vissa kortvariga, känslomässiga vindpustar. Att sträva efter långvarig lycka är likvärdigt med att slå sig i huvet med en hammare för att somna. I teorin kanske det kan fungera att slå sig medvetslös, men i verkligheten skulle man bara få jävligt ont i huvet och inte kunna somna på hela natten.
Buddhisterna har en fin tanke om att avhålla sig från saker så man aldrig blir besviken, den gyllene medelvägen. Jag säger: "Fuck the buddhists, fuck them, right in their ears". Jag gillar att vara extatiskt lycklig, även om det innebär att jag är miserabel tidvis. Just nu är jag inte extatiskt lycklig, det är mer av ett dovt välbehag eller en känsla av att vara tillfreds. Tillfreds måste vara den värsta känslan som finns, den känns så lam och intetsägande. Det är skönt att veta att den är högst tillfällig.
tisdag 3 februari 2009
Upp på hästen direkt igen
Jag är inte speciellt konsumistisk av mig, tycker till expempel att min mobiltelefon som jag ärvt av lillbrorsan som någon gång vid tidernas begynnelse ärvde den av morsan som köpte den nån gång på 90-talet, funkar alldeles utmärkt. Däremot har prisklassen på mina presenter, framförallt till familjen, alltid ökat expansionellt ju mer pengar jag tjänat. Problemet är att jag på senaste varit ganska fattig, vilket innebär billigare presenter.
Så jag var inne och kikade på kurser i fallskärmshoppning igår. En kurs kostar 10500:- och då ingår 10 hopp. Men, om man behöver göra ett omhopp får man betala extra. Känns lite överflödigt att ha med det. Misslyckas man med ett hopp är man väl i vanliga fall rätt körd. Visserligen har jag hört talas om en och annan snubbe som landat i en buske och överlevt, men jag vet inte hur sugen jag skulle vara på att hoppa igen då.
Så jag var inne och kikade på kurser i fallskärmshoppning igår. En kurs kostar 10500:- och då ingår 10 hopp. Men, om man behöver göra ett omhopp får man betala extra. Känns lite överflödigt att ha med det. Misslyckas man med ett hopp är man väl i vanliga fall rätt körd. Visserligen har jag hört talas om en och annan snubbe som landat i en buske och överlevt, men jag vet inte hur sugen jag skulle vara på att hoppa igen då.
måndag 2 februari 2009
If you ride alone, you ride with Hitler
För första gången någonsin har jag åkt buss mellan Göteborg och Stockholm, tidigare har det inte ens funnits med på kartan som alternativ. Nån gång har jag tagit flyget upp, men liksom när man kör bil ensam känns det lite som att åka med Hitler då. Alltså har alternativen varit; ta tåget eller stanna hemma. Dessvärre måste man ju nuförtiden köpa tågbiljett ett halvår innan det är dags att åka för att undvika en prisökning i stil med inflationen i Zimbabwe. Då är det skönt med ett gammalt hederligt företag som kör med fasta priser och dessutom har trådlöst internet ombord så man kan sitta och blogga på vägen. Bus4You é stabilt!
tisdag 27 januari 2009
Lördagsmorgon
Jag vaknar till av att mobilen spelar upp min toklånga sms-signal. Det är grått och lite disigt ute precis som det varit de senaste 37 dagarna, men ändå tillräckligt ljust för att det inte ska gå att somna om. Efter några minuter har jag samlat tillräckligt med kraft för att vända mig om och titta på väggklockan. Strax efter 12, jag har sovit i över 11 timmar. Känner ett sting av dåligt samvete, en kvarleva från tiden då mina föräldrar tvingade upp mig före kl 10 varje dag. Min inneboende ligger fortfarande på madrassen på golvet och snarkar lätt. Jag är kissnödig, men väntar på att morgontältet jag ofrivilligt slagit upp ska lägga sig. Tältet står stadigt alltmedan jag blir mer och mer kissnödig. Eftersom rumskamraten forfarande sover smyger jag iväg till toaletten ändå, sätter mig med en duns och bläddrar i en Larsson-tidning jag fått av en vän. Jag plockar fram en öron-tops från badrumsskåpet och pillar lite i tvättstället, får upp en gråbrun sörja som påminner vagt om lerigt hår. Öppnar locket till sopkorgen och en tom toalettrulle ramlar ur och lägger sig på golvet intill två likadana till, slänger topsen. Intalar mig själv att jag måste städa iordning och gå ut med soporna idag. Går in i duschen och vänder bort munstycket för att slippa få en kallvattenchock, vrider sakta på varmare vatten tills det inte går mer. Letar bland schampoo-flaskorna tills jag hittar en som fortfarande har schampoo kvar, tvättar håret och gnuggar till och med in en hårinpackning. När alla produkter är avsköljda ställer jag mig framför spegeln och ritar en smiley-face på den immiga badrumsspegeln, luktar på handdukarna som hänger framme och väljer ut en vit- och blårandig handduk som jag fick begagnad av mina föräldrar när jag flyttade hemifrån för sex år sedan. Jag torkar hela kroppen grundligt innan jag kliver ut på den blå hallmattan som rumskamraten stulit från sitt jobb. I garderoben hittar jag en t-shirt, kalsonger och två likadana strumpor som det står onsdag på. Varje jul får jag ett nytt storpack "veckodags"-strumpor av min styvmor. Försöker komma ihåg om det stått på svenska alla år, eller om det funnits en engelsk variant också, men blir tvungen att ge upp.
Tv:n slås på i lägenhetens enda rum och inledningsjingeln till Simpsons börjar spela, Erik är vaken. Tar på mig underkläderna och går in i rummet. -Mhewh, hälsar Erik. -Mrrrn, säger jag. Tar ett stort kliv över madrassen och in i köket. Diskar ett glas och fyller det med vatten och dricker, repeterar två gånger till. Öppnar kylskåpet och plockar fram smör och ost, inser att det inte finns nåt bröd hemma, ställer in smör och ost igen. Kokar lite gröt och ställer mig för att göra något åt diskberget. Gröten bränns vid, men smakar ändå okey med lite frusna bär i, ingen mjölk. Slår på datorn och slösurfar medan jag äter, Matt Damon äcklas av James Bond och Silverfisken har börjat titta på senaste säsongen av Lost får jag lära mig. Klockan är nu kvart över två och Erik har ställt sig i duschen. Kommer plötsligt ihåg att jag fått ett sms, hittar telefonen under huvudkudden. Det var GP som vill veta om jag är nöjd med min prenumeration. Påmind om GP börjar jag samla ihop de tidningar som finns inom räckhåll och fyller ytterligare en pappkasse med dem, är nu uppe i tre pappkassar och en plastpåse med skräp. Genom köksfönstret ser jag hur en dam med lila hatt cyklar förbi. Blir lite överraskad över den höga hastighet hon håller och ritar en gubbe som gör tummen upp i fönsterdammet. Det här kommer bli en bra dag tänker jag och kliar mig i skägget.
Tv:n slås på i lägenhetens enda rum och inledningsjingeln till Simpsons börjar spela, Erik är vaken. Tar på mig underkläderna och går in i rummet. -Mhewh, hälsar Erik. -Mrrrn, säger jag. Tar ett stort kliv över madrassen och in i köket. Diskar ett glas och fyller det med vatten och dricker, repeterar två gånger till. Öppnar kylskåpet och plockar fram smör och ost, inser att det inte finns nåt bröd hemma, ställer in smör och ost igen. Kokar lite gröt och ställer mig för att göra något åt diskberget. Gröten bränns vid, men smakar ändå okey med lite frusna bär i, ingen mjölk. Slår på datorn och slösurfar medan jag äter, Matt Damon äcklas av James Bond och Silverfisken har börjat titta på senaste säsongen av Lost får jag lära mig. Klockan är nu kvart över två och Erik har ställt sig i duschen. Kommer plötsligt ihåg att jag fått ett sms, hittar telefonen under huvudkudden. Det var GP som vill veta om jag är nöjd med min prenumeration. Påmind om GP börjar jag samla ihop de tidningar som finns inom räckhåll och fyller ytterligare en pappkasse med dem, är nu uppe i tre pappkassar och en plastpåse med skräp. Genom köksfönstret ser jag hur en dam med lila hatt cyklar förbi. Blir lite överraskad över den höga hastighet hon håller och ritar en gubbe som gör tummen upp i fönsterdammet. Det här kommer bli en bra dag tänker jag och kliar mig i skägget.
torsdag 8 januari 2009
Man i Trikåer
Tiden sen mitt senaste inlägg har spenderats med att vara sjuk, sur och gnällig. Tobias har berättat att han låst in ett okänt antal okända personer i ett båthus av okänd anledning. Kanske är sodomi planen? Kanske hittar han på? Men isåfall, varför?
Jag har insett att jag är snäppet latare och mer korkad än jag tidigare trott. Saker jag negligerar totalt eller mer än vad som är bra för mig:
1. Skolan - ligger efter med två hemtentor som jag borde skrivit under jullovet, borde även gått på en föreläsning idag.
2. Jobb - Borde börjat söka för flera veckor sedan, men istället gör jag det...snart.
3. Träningen - Har varit sjuk till och från i en månad, som om jag hade tränat om jag varit frisk.
4. Tjejer - Blev utbjuden av en söt tjej för ett tag sen, men det rann ut i sanden eftersom jag inte orkade bry mig.
5. Hushållet - Smutsigt, äckligt och illaluktande.
Omotivation, meningslöshet och lättja är ledmotiven i mitt liv för tillfället. Jag skulle vilja vilja ta tag i saker och ting. Men jag vill bara ligga på soffan, trycka i mig chips och tycka synd om mig själv. Operation uppryckning inleds imorgon, eller kanske nästa vecka.
Och så en lustig bild för att lätta upp den tryckta stämningen.
Jag har insett att jag är snäppet latare och mer korkad än jag tidigare trott. Saker jag negligerar totalt eller mer än vad som är bra för mig:
1. Skolan - ligger efter med två hemtentor som jag borde skrivit under jullovet, borde även gått på en föreläsning idag.
2. Jobb - Borde börjat söka för flera veckor sedan, men istället gör jag det...snart.
3. Träningen - Har varit sjuk till och från i en månad, som om jag hade tränat om jag varit frisk.
4. Tjejer - Blev utbjuden av en söt tjej för ett tag sen, men det rann ut i sanden eftersom jag inte orkade bry mig.
5. Hushållet - Smutsigt, äckligt och illaluktande.
Omotivation, meningslöshet och lättja är ledmotiven i mitt liv för tillfället. Jag skulle vilja vilja ta tag i saker och ting. Men jag vill bara ligga på soffan, trycka i mig chips och tycka synd om mig själv. Operation uppryckning inleds imorgon, eller kanske nästa vecka.
Och så en lustig bild för att lätta upp den tryckta stämningen.
tisdag 9 december 2008
fredag 5 december 2008
8 dygn, 20 timmar och 6 minuter
Han kom i mål som tvåa. Att han inte vann berodde kanske framförallt på att vinnaren struntade i att sova de sista tre dygnen, han vilade bara ögonen en halvtimme vid ett tillfälle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
