Gör inget idag som du kan skjuta upp till imorgon

För ca 10 år sedan skakade jag i hand på att springa Stockholm marathon år 2010. För ca en månad sen skakade jag med några vänner på att springa det redan nästa sommar, sen sprang jag blodomloppet. En ynka mil, men jag kände för att spy när jag kom i mål. Efter några dagar blåste ena foten upp sig som en ballong, ödem som det så fult heter. Sen låg jag utslagen i några dagar och tyckte synd om mig själv. Nu en månad senare har jag fortfarande inte varit ute en enda gång, framförallt för att mina skor legat på Brännö och jag legat på soffan i Frölunda. Så nu denna helgen hade jag bestämt mig för att komma igång, jag hämtade skorna i lördags, men så blev jag ju bakis i söndags och idag fick jag ett samtal från en arbetsplats jag aldrig varit på, där de behövde mina tjänster. Jobbet var över all förväntan, sömndrucken trillade jag in där vid 10-tiden och stötte på några av mina favoritutvecklingsstörda personer, som jag inte träffat på flera år. Otaliga underbara citat och anekdoter och ett antal koppar kaffe senare drog jag för att äta gratis pita inne i stan. Flickvänner kan vara underbara, åtminstone om man känner deras pojkvän. Och springa kan jag ju alltid göra imorgon.