Islamistiskt smuts och västerländskt bögsex

Pridefestivalen har varit igång i Stockholm i några dagar nu, en festival där homosexuella kan visa upp sig och tala om för omvärlden att de finns och är några stycken. För tio år sedan var jag på pridefestivalen i Stockholm, det var skitskoj, en massa tokiga farbröder i färgglada klänningar och platåskor och tanter som visade brösten. I Australien såg jag också en pridesfestival som tågade genom St Kilda i Melbourne, lite tråkigare, mycket vettigare. För vad är egentligen poängen med Pridefestivalen? Vem är det som ska vara stolt? Pridefestivalen borde/ska handla om att minska fördomar och ge en bild av att homosexuella är som du och jag, dvs knäppa, men inte mer knäppa än någon annan. Minoriteten av bögarna och flatorna är de som syns mest och även många av de "normala" bögarna och flatorna klär ut sig under paraden som går snart och gör enligt min mening bort sig totalt just när det är som viktigast att visa att man inte är en sexgalen dåre. Det finns många delar av festivalen och tåget som är vettiga dock, i tåget finns det folk från olika yrkeskategorier som går i sina arbetskläder, bl a poliser för första gången i år. Det finns stolta föräldrar till homosexuella, stolta barn till homosexuella och stolta ägare av homosexuella hundar osv.

Å andra sidan, hade alla bara varit normala så hade ju ingen dykt upp och tittat, det hade ju varit skittråkigt då. Nä, det är nog bra om de fortsätter som de gör. Hoppas bara att folk förstår att de flesta gökarna som är med är hyfsat vettigt folk i vanliga fall. Jag känner ett dussintal homosexuella och de flesta av dem verkar inte speciellt galna iallafall.

Ett land som inte har en så utbredd gaykultur är Iran, där ska det bli straffbart med döden att begå äktenskapsbrott samt att smutskasta islam på internet. Sharia, smuts! Som en liten parentes.

På aftonbladets hemsida kan man idag läsa "Så får du hetare gaysex" om man är plusmedlem. De avslöjar även att "tjejer vill ligga med - varandra". Aftonbladet! Om dålig journalistik varit straffbar hade hela deras redaktion stenats vid det här laget, eller iallafall fått göra några förändringar. Jag blev intervjuad av två personer från aftonbladet en gång, de ville höra sanningen bakom hur det är att ha vuxit upp med två mammor. Några dagar efter intervjun skrev de till mig och tackade för ingenting. Det var alldeles för lite mobbing, terror och sorg i min berättelse, så det gick inte att göra någon story av det. De vill ha sanningen, så länge den är blodig och kan inleddas med en chock-, eller terrorrubrik.