Sömn - inte för mig

Efter att ha varit bortrest så länge och sovit i sovsalar har jag helt tappat forfästet för vad som är verklighet. Min bild av att bo i min gamla lägenhet hade blivit en fantasi, där jag sover på ett fluffigt, rosa moln, där mina grannar om de nånsin väcker mig gör det för att bjuda på frukost och där grannkyrkan brunnit ned. Tyvärr, var det ju just fantasier. Jag gick och lade mig kl 5 imorse, vid 10 plingade det på en liten flicka och ville sälja GT, det värsta är att det är mitt eget fel, jag uppmuntrade henne genom att köpa en häromdan och ge henne dricks dessutom, nu kommer hon hemsöka mig resten av mitt liv. Kl 11 satte Kaverös kyrkklockor igång, trots att de gör det varje söndag året runt, gör det alltid ont i mig när de ringer, och varje gång funderar jag på om jag inte borde ringa störningsjouren, hugga ned klockorna och gömma dem eller nåt. Klockorna klämtar för de klockorna, det säger jag bara. Kort efter det ringde min hyresgästs telefon och jag hade sovit färdigt för denna natten.