HAPPY DAYS - ett skådespel i två akter av Samuel Becket

En livstidsdömd kvinna framförde idag ett teaterstycke i stadsbibliotekets hörsal. Ett antal människor har under ett års tid arbetat hårt för att förmedla känslan av hur det är att sitta i fängelse. Total tristess och meningslöshet var känslor som väcktes hos mig under denna lååånga monolog, så jag antar att man kan säga att de lyckades. I pausen flydde jag scenen.

I programbladet står följande: Ingen del av denna teaterföreställning och detta programblad får reproduceras, lagras i inhämtningssystem eller sändas vidare i någon form. Det får över huvudtaget inte vare sig på elektronisk väg, maskinmässigt eller på annat sätt fotokopieras eller dokumenteras utan utgivarens tillstånd.

Jag antar att detta beror på att Ulla-Britt sitter inne och att hennes yttrandefrihet måste begränsas. Jag förstår det inte, således:

"HAPPY DAYS är ett stycke verklighet. Verklighet i den mening att pjäsen skildrar olika aspekter av livet - att sitta fast i sitt vardagliga liv, rutiner, relationer, minnen, längtan, glädje och sorg.

Pjäsen ger mig en möjlighet att berätta min historia för andra, att ge en reflektion av hur livet i ett fängelse med alla dess rutiner kan se ut. Andra människor kan med säkerhet också relatera till sin egen vardag, sitt eget liv.

Pjäsen är ett mästerverk då den påvisar människans komplexa natur. Ingen kan påstå att det är lätt att vara en människa med allt vad det innebär.

Det handlar om att överleva..." - Ulla-Britt

Nu var detta visserligen inget mästerverk, men jag tycker ändå att Ulla-Britt har rätt att uttrycka det.