Retorik är filosofens värsta fiende påstår många. Jag håller med, när man försvarar omoraliska ståndpunkter genom att väva in dem i ett vackert språk så är man ett kukhuvud. När man tror på det själv är man förlorad.
Idag diskuterade vi etiska investeringar i klassen och min filantropiska läggning fick sig återigen en törn. Det känns som att jag för varje år som går blir mer och mer cynisk och pessimistisk och på så sätt förvandlas mer och mer till det jag hatar. Det finns inte många idealister kvar längre, och ju färre de blir desto längre bort från det idealiska samhället rör vi oss. En av frågorna som diskuterades imorse handlade om hur man kan avgöra att ett företag är oetiskt. Vissa så kallade etiska investmentbolag avhåller sig från att investera i vapen-, alkohol-, och porrindustrin. Är detta bra? En stor del av klassen tycktes inte hålla med om detta och anledningarna var många. Bl a ansåg man att det inte spelar någon roll hur man investerar eftersom man ändå inte köper aktier av företaget självt, utan av andra aktieägare (vid nystart och nyemmiteringar är det vanligtvis banker som köper upp och sedan säljer vidare). Ett annat förslag var att man genom att äga aktier hos "oetiska" företag får insyn i företaget och kan förändra det innifrån, vilket det finns flera expempel på (Swedish meat har t ex flera djurrättsorganisationer med på sina företagsstämmor).
En kille i klassen menade att vapen behövs för att hålla kineserna i schack, och alla tittar ju på porr så det kan ju inte vara omoraliskt. Jag skulle hyckla om jag påstod att jag aldrig tittar på porr, jag har till och med varit på strippklubbar vid tre tillfällen (vilket jag inte tror att jag någonsin kommer göra igen). Jag tycker visserligen inte att porr behöver vara fel i sig, men det är också skillnad på porr och porr, precis som det är skillnad på prostitution och prostitution. Jag tycker t ex aldrig att det är försvarligt att resa till Thailand och köpa sex av någon som har en sådan ekonomisk situation att hon eller han i stort sett måste sälja sin kropp för att ha råd att försörja sig och sin familj. Av samma anledning är det inte ok att åka till Rosenlund och betala för en avsugning från en kenyansk- eller rysk tjej som troligtvis blivit tvingad direkt eller indirekt att prostituera sig. Att köpa sex från en svensk tjej som själv valt att tjäna lite extra pengar på att förnedra sig kanske inte behöver vara fel i sig. Problemet är att man som köpare aldrig helt säkert kan känna till bakgrunden till varför en person prostituerat sig, därför är det aldrig helt ok att köpa sex eller en lap-dance eller en porrulle.
Jag kommer fortsätta se på porr ibland, precis som jag kommer fortsätta äta kött ibland, ta en snus, dricka alkohol, flyga till andra länder osv, även om jag inser att det är själviskt och mer eller mindre omoraliskt. Så länge jag själv kan stå för det jag gör antar jag att det är rätt ok. Att jag fått en lap-dance kanske många (framförallt killar) anser är ganska harmlöst, men det är något som jag inte kan stå för och t o m skäms över. Och det borde du också göra!
Om en man på 40 bast som aldrig haft sex, bestämmer sig för att pröva på och betalar en tjej för det, anser jag att det kan vara ok. Det är inte moraliskt i sig, men det kanske kan vara försvarbart med tanke på omständigheterna. Om man däremot investerar pengar i ett företag som sysslar med prostitution (det är ju trots allt lagligt i vissa länder), så säger man samtidigt att det är ok. Detta kan bara vara försvarbart om man faktiskt går in med så mycket pengar att man kan förändra företaget innifrån. Jag anser att detta gäller alla företag, ska man investera pengar i det måste man kunna stå för vad företaget sysslar med även om mina investeringar inte gör någon som helst praktisk skillnad.
Ibland önskar jag att jag vore en bättre retoriker, så jag kunde säga sådana här saker direkt istället för att bara gå hem och skriva ett bittert blogginlägg om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar