Argumentationsanalys! Edu? Adu!

Idag har jag luktat lite på studentlivets odörer, dvs jag har varit på biblioteket. Något förvånande luktade det som på mormors ålderdsomshem, tydligen fungerar Guldhedens bibliotek som ett slags fritidsgård för pensionärer. Hursomhelst lånades en bok med den spännande titeln "Argumentationsanalys". Jag utgår ifrån att den inte har någonting med kursen att göra, men en av författarna är lärare i filosofi och vill få in lite kosing förstås. Det är alltså filosof och inte sjuksköterska jag ska bli. Skulle jag efter ett tag inse att det är för svårt kan jag alltid dra till med ett "Det enda jag vet är att jag ingenting vet" och hoppas att det räcker till ett godkännande.

Det är ebb på den svenska etik-börsen

Hur långt är du beredd att gå för att rädda vår planet? Jag har en logo på min skateboard som är funny cause it's true, "Save the planet kill yourself". Men nu är det någon som har gått ännu längre. Gått över gränsen för vad som kan kallas etiskt riktigt. Passerat alla moraliska gränser och pissat på våra mänskliga rättigheter. Och gjort en t-shirt med budskapet.

Gode Gud ge mig grönt

För nån vecka sen kunde man läsa i Metro att det finns ett kristet budskap ovanför vissa övergångsställeknappar. Det är inte april, så jag antog att det stämde och skrattade lite för mig själv. Men sen såg jag detta:

Vad ska man säga? Jag tänker då aldrig mer använda en sån knapp. Om vi kan höja olycksstatistiken vid svenska övergångsställen med några procent kan vi se till att den gubben går i konkurs. Nån som är med?

Night walking

Jag bestämde mig för att ta en promenad ikväll. Det var släckt i alla fönster i mitt hus när jag gick, i ett sprakade en tv-apparat. Gatorna var tomma, men det stod en äldre man med en käpp vid spårvagnshållplatsen. Han vände sig mot mig och morrade när jag slängde några ölflaskor i återvinningen, sen kom vagnen och körde iväg honom så jag fick vara ifred. Utan några planer eller någon rikting vandrade jag med mina tankar som enda följeslagare. Efter vad som kändes som några få minuter kände jag inte längre igen mig, jag tyckte om att inte riktigt veta var jag var och vart jag var på väg. På en bänk intill en lekplats satt en man och en ung kvinna, det såg ut som att han bet henne i halsen, men han kan ha kysst henne också, jag är inte säker. Vid ett enormt sjukhus kunde jag höra ett gurglande läte som nästan påminde om ord, två tanter, varav en hade en lila hatt, haltade framåt. Först var jag övertygad om att detta var två zombies då de på pricken rörde sig och lät som sådana, men sen slog det mig att det är lördag.

Vid Axel Dahlströms Torg kände jag igen mig igen och jag började gå mot Maria kyrkogård. Det är fascinerande hur annorlunda världen blir när det är mörkt ute, en plats som i vanliga fall känns trygg och säker kan efter solnedgången förvandlas till en mardrömsfabrik. Precis innan jag passerade grindarna anade jag en viskning bland träden, som jag senare insåg var ljud inifrån stan. Jag gillar Maria kyrkogård eftersom den är så stor att man lätt kan gå vilse där, dessutom är den väl upplyst, vilket innebär fler skuggor att fundera och fantisera över. På gräset bredvid en gravsten satt en kille på kanske 18 år och hulkade. -Hur är det? Frågade jag. Och han berättade, om än lite motvilligt att det är skönt att gråta ut vid en grav ibland. -Man brukar få gråta ostört där. Sa han med en skevt leende. -Som kille förväntas man ju vara stark och absolut inte ledsen, åtminstone inte om man inte har något att vara ledsen över. Jag sa till killen att rycka upp sig och inte ta livet så allvarligt, sen gav jag honom en klapp på axeln och gick vidare. Efter ett par minuter hördes ett högt, ojämnt -Helvete! Från killens håll och ett par stenar darrade till efter att liken vände sig i sina gravar.

På vägen hem stod ett stort partytält uppdukat i Ruddalens utkant, hundratals medelålders människor hade druckit tillräckligt mycket alkohol för att inbilla sig att de är glada och nöjda med sina liv, om än bara för några timmar. Och varför skulle de inte vara det, de är ju säkert lika bra som nån annan.

Komedi

Lyteskomik och skadeglädje i all ära, men detta är djupare. Om en person ska vara riktigt rolig måste han eller hon kunna bjuda på sig själv fullständigt, både fysiskt och mentalt. Jag tror att det är anledningen till att det finns så få kvinnliga komiker här i världen. Kvinnor bryr sig i större utsträckning om vad folk tycker om dem. Olika förväntningar från åskådarna beroende på kön kan nog också göra det svårare för kvinnor.

Jag såg detta för några år sedan och det är fortfarande bland det roligaste jag sett. Hans kläder, frisyr, finnar, hållning och inredning gör honom oslagbar. Men det är hans allvar som vinner honom titeln som "så jätte rolig". Den är killen bjuder på sig själv, totalt. Visserligen går det rykten om att han tog livet av sig och då är det plötsligt bara sorgligt. Men jag väljer att tro att detta är en kille som giller "the Office"-typ humor.



Jämför man med några andra, inser man snabbt att Gellieman är genial.








En annan som vet hur det ska se ut.

Study...or else!

Gårdagens enda skrattsalva kom när jag läste att världen håller på att bli lite mer lik South Park. Man ska beväpna sina lärare i en grundskola i Texas.

Det är lika roligt och hemskt som när jag fick reda på att det existerar en "North American Man Boy Love Association".

Världens enda fristad för judar (så länge de är vita)

Israel har ju länge varit judarnas fristad här i världen. Som jude har man kunnat flytta till Israel för att slippa antisemitismen som är ganska utspridd i resten av världen. Vissa problem har dock uppstått pga denna genorisitet. För några år sedan var det några ryssar som konverterade till judendomen och flyttade till Israel, men då en av killarna hade ett hakkors tatuerat på armen blev folk fundersamma och killen och några av hans ryska vänner blev utslängda. Nu har ett ännu större problem dykt upp. En massa judiska negrer från Somalia vill bli israeler, detta kan den israeliska staten naturligtvis inte godkänna, således är det slut på den fria invandringen av judar till Israel.

Läs mer i gårdagens GP

Money money money can be a problem in the poor mans world

Om man har en ekonomisk kris gäller det att hålla huvudet kallt och fundera ut en plan. Jag har vid några tillfällen haft kärva månader, då jag varit tvungen att dra åt svångremmen och hålla inne på utgifterna. Då gäller det att prioritera. Blågul istället för Stella, Tre Ankare istället för General, Hemköps istället för Estrellas osv.

I USA har bensinpriset precis stigit till nästan 8 kronor per liter och befolkningen är i upplösningstillstånd, då 95 % av landets fordon drar 2 liter/milen eller mer. Bristen på kollektivtrafik annat än i de riktigt stora städerna är naturligtvis ett problem, framförallt för arbetarklassen (som ofta tjänar under $10/timmen)och verksamheter som är i behov av statligt stöd, såsom sjukhus, skolor och polisen. Militären behöver nog i dagsläget inte oroa sig då de bekämpar terrorism och i förlängningen räddar liv.

I 17 stater har man nu slagit sina kloka huvuden ihop och framarbetat en plan för att lösa den ekonomiska krisen på ett så smärtfritt sätt som möjligt.
Vi låter barnen vara hemma från skolan en extra dag i veckan, de gillar ju ändå inte att gå dit. -Blev vad "americas finest" kom fram till. Jag undrar vad de andra staterna har för planer. Tvinga ambulansresenärer att betala kontant innan de får skjuts (det kostar redan idag att åka ambulans i USA), sänka lönerna för kommunanställda eller kanske minska ner på den kollektivtrafik som finns.

Ett är då säkert, den amerikanska drömmen håller på att spricka.
- I'm dreaming of a free America, a America where people of all races can live together and not have to be afraid and where every family has two cars in their garage.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3121185.ab

Moment 22

På vägen "hem" idag gick jag förbi musikvägens spårvagnshållplats, den har varit indragen i över två månader. Jag tycker väldigt synd om ägarna till Bamsekiosken som ligger där, deras kunder består av spårvagnsresenärer som väntar vid hållplatsen och eventuellt en och annan clean park-kund som vill ha en cola eller porrblaska medan de väntar på att ungarna ska bli klara med att tvätta bilen. Eftersom både nymilsgatans- och nya positivgatans hållplatser är klara sedan länge, kan jag bara anta att det hela handlar om ett hämnddrama á la (insert: lämpligt hämnddrama). Jag tror att jag vet varför.

En vanlig kommunalpolitiker gick in för att köpa ett spårvagnskort, då han inte hade några kontanter på sig tog han fram sitt american express guld och betalade med. Biträdet förklarade att eftersom storbankerna tar ut sådana avgifter vid kortköp tvingas han ta ut en avgift på fem kronor. Politikern blir förbannad och utgår ifrån att biträdet ljuger, han tror att ägaren inte vill att köpet ska ske med kort eftersom det då måste redovisas och diverse skatter måste betalas. Politikern funderar på att anmäla kiosken, då det är olagligt att ta ut denna typ av avgift, men han är så förbannad att han inte tycker att det räcker. Han spenderar lång tid åt att kartlägga kioskens affärsverksamhet och kommer fram till samma resultat som jag, att kioskens kunder främst består av spårvagsresenärer. Således påbörjar han en lobbyverksamhet för att få till stånd ett så pass omfattande arbete vid Torget att spårvagnarna inte kan passera. Dessutom misstänker jag att det är samma politiker som vandaliserat clean park och förstört en av dammsugarna, för att ytterliggare minska trafiken runt Bamsekiosken.

Detta är ju förstås bara teorier, men om vi utgår ifrån att det är sant hade ingenting inträffat om kollektivtrafiken varit gratis, åtminstone för kommunalanställda. Å andra sidan hade politikern aldrig insett att kioskägaren antagligen inte betalade sina skatter om han inte behövt köpa ett 100-kort, och skatter måste vi ju betala om spårvagnarna ska kunna vara gratis.

Denna dagen har betytt otroligt mycket...för någon

För ganska många år sedan jobbade jag tre dagar på raken, dygnet runt, ett par gånger. Det var ganska fint på nåt sätt, jag kom ur mitt gamla mönster att titta på klockan var tionde minut som jag lärde mig på tiden som croupier på kasinot, och började leva med jobbet. Nu stämmer inte den kronologiska ordningen riktigt eftersom jag började jobba på kasinot långt senare, men det spelar mindre roll.

Jag kände mig fin och duktig till en början på kasinot, när jag egentligen inte var det. Jag strök min skjorta, tog ur piecingen och sträckte på ryggen; sen räknade jag fel och skämdes jättemycket när min chef i fin kostym och "knäpp-på-slips" tvingade mig att ta tillbaka pengar av gästen. Efter ett par månader, ungefär då jag hade lärt mig att räkna hyfsat och kände mig säker även om jag hade 21 spelare vid mitt bord (japp så många kan de vara på ett black jack-bord) började jag sluta bry mig. Sen slutade jag börja bry mig igen. Min skjorta ströks aldrig, men det var bara för att det inte behövdes, eftersom den aldrig tvättades. Sånt gjorde man själv på kasinot nämligen. Kanske bara var sossarna som inte tyckte att det var rätt att vi hade hembiträden, säkert annorlunda nu med blåmesarna vid makten. Hursomhelst luktade jag väldigt äckligt och tyget under armhålorna stelnade och fick en häftig brun nyans. Jag fick en tillsägelse en gång. Jag var alltid tvungen att duscha efter jobbet eftersom jag kände mig så äcklig. Kan tilläggas att jag inte känner det behovet efter ett pass på mitt nuvarande jobb, där jag hjälper till med intimhygien. Lite lustigt egentligen att jag idag arbetar med att hjälpa folk med precis de sakerna som jag själv misskötte då. Oh the irony.

Det jag hade tänkt skriva och berätta var att det snart är 24 timmar sen jag kom till jobbet, men nu är det ju faktiskt mer än så. Om knappt 14 timmar slutar jag. Jag är här, jag lever mitt liv tillsammans med dessa människor, men jag arbetar inte. Det är klart, jag dricker ingen öl, jag svär inte så mycket och jag håller inne med alla nedlåtande kommentarer om dansband som dyker upp i huvudet på mig. Men jag arbetar inte.

Idag fick jag först höra att jag såg trött ut några gånger, sen fick jag höra att jag såg helt förstörd ut. Jag är som snyggast precis när jag tränat på gym eller sprungit och ätit hälsosamt en tid. Och tydligen ser jag som värst ut när jag tryckt i mig tårta, marrängswiss, godis, korv, läsk, chips, cheeseballs och ostmackor i två dygn och jobbat i ett.

Allt har en naturlig förklaring

Idag diskuterade jag insimination (ett ord som jag alltid säger väldigt snabbt, eftersom jag egentligen inte vet hur det ska låta och definitivt inte hur det stavas)med en ovanligt härlig människa. Hon pluggade till lärare ett tag och sitter inne med otaliga fakta, som t ex att det är teoretiskt möjligt för er tjejer att bli gravida vid ett bassängdopp, under premissen att en kille fått utlösning i vattnet precis innan ni hoppar i förstås.

Ett helt liv har jag levt utan att förstå hur en jungfru kunde föda vår frälsare, innan denna fakta presenterades för mig. Att Maria badade näck köper jag utan problem. Men att Gud stått där i buskarna och haft det skönt och sedan saggat i poolen, det är väl magstarkt. Han som skulle vara en förebild.

That'll do pig

När man är en pojke med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man ibland att en idé som verkade vara riktigt bra inne i hjärnan, är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor hör på.

Kroppsliga ideal

När du tittar på dina båda händer, behöver du bara besluta dig för vilken som är den högra. Sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.

Tänk om det var lika lätt att avgöra vilken sida som har rätt i krig. Om jag någon gång vaknade upp mitt i natten och såg min högerhand (som är den starkare och duktigare av de två) hugga mot den vänstra med en sågtandad kniv skulle jag bli ganska upprörd och försöka få den att sluta; även om det framkom att vänstern tidigare försökt slita av mig mitt högra öra. Sen skulle jag försöka hålla mig vaken ända tills händerna lugnat ner sig. Jag hade ställt mig naken framför spegeln och sagt - Du ser rätt bra ut, lite mycket hull här och där och naglarna behöver klippas, men det hade sett värre ut om du inte haft några ben eller om du haft två högerhänder.

Jag ser ljuset!

Vid 24-års ålder blir man Man enligt Aftonbladet. Detta fick jag även konfirmerat av en 37-årig, nydumpad kvinna häromdagen. Hon berättade, med ett snett leende, för mig och en vän att 24 är den undre gränsen. Undre gränsen för vad sa hon inte, men leendet och att hon sa att jag var vacker fick mig att ana kåta ugglor i mossen.

Som nybliven vuxen har jag idag tagit ett stort steg. Det bar emot, men Jonathan Lejonhjärtas röst ekade i mitt huvud.
- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt. För annars är man ingen människa...utan bara en liten lort.

Hjärtat dunkade snabbare och blodet samlades i huvudet när jag stegade in genom portarna. Det var människor överallt runtomkring mig, men de log inte, ingen av dem log. De flesta gick målmedvetet i pilarnas rikting mot ett för mig osynligt mål, andra stannade till och pratade med varandra. Männen flackade med sina blickar, deras knogar vitnade och knäna skakade. Här har vi alla flickvänner och fruars ultimata bestraffning och jag hade tagit mig dit frivilligt. Så snabbt jag kunde rusade jag mot mitt mål, köksavdelningen. Men väl där var det omöjligt att koncentrera sig, jag försökte att jämföra några köksluckor, men alla såg likadana ut, visserligen olika färger och material, men likadana. Priserna då? Där har vi nåt handfast, som går att jämföra, men siffrorna bara flög förbi mig. Paniken var nära förestående och jag behövde komma därifrån genast. Med blicken fäst några meter framför mig i golvet fumlade jag mig framåt medan jag förbannade Ingvar och hans arkitekter som ritat om alla hans varuhus till enorma labyrinter. Efter vad som kändes som flera timmar kände jag att syrenivån började närma sig normala nivåer igen, jag såg ljuset. Eftersom det nästan inte var någon kö, vågade jag mig på att stanna tillräckligt länge för att ta en 5-kronorskorv innan jag gick ut och satte mig i bilen och andades ut. Jag överlevde den här gången också. Klockan talade om att jag varit där inne i ungefär 10 minuter.

Gud som haver barnen kär, se till mig som dricker jättemycket och inte kan hjälpa det

Idag har jag roat mig med att packa ner morsans många böcker i kassar och lådor. Det var tvärvetenskapliga böcker, det var teologiska böcker och det var böcker som var både tvärvetenskapliga och teologiska, några var nya, de flesta gamla, där fanns trasiga böcker, små, djupa, lättsamma, tråkiga, intressanta, löjeväckande, konstiga, imponerande och rosa böcker och en och annan deckare. Några böcker la jag på en hög för att titta lite nogrannare i vid ett senare tillfälle. En bok som jag fastnade för lite extra handlade om Anonyma Alkoholister. Eftersom jag är ganska intresserad av Gud och framförallt hans bundisar här på jorden har jag läst lite grand om dem tidigare. Jag talade om för morsan att jag anser att det måste vara den konstigaste organisationen som existerar idag. Hon höll inte med.

Anonyma Alkoholister bygger på två grundstenar:

1. Att AA inte bygger på någon religion, att alla oavsett religion och politiska värderingar kan söka sig dit.

2. Att man måste underkasta sig Gud och erkänna att man är oförmögen att utan Hans hjälp ta sig ur sitt missbruk.

Morsan och AA själva påstår att de hjälpt miljontals människor genom sitt 12-stegsprogram. Men va fan, hur är det möjligt. Ok att man träffas några stycken och stöttar varandra, det är klart att det hjälper. Men den där 12-stegsmodellen ger jag inte mycket för. Värst av allt är att de är så etablerade i samhället. Socialtjänsten, kriminalvården och många många fler skickar gärna sina problempersoner att finna Gud. Det är jämförbart med att säga att LO är politiskt obundet. Bara för att det inte är ett politiskt parti betyder inte det att de inte sysslar med politik. Hursomhelst, här kommer de 12 stegen, läs och låt er underhållas.

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att våra liv hade blivit ohanterliga.
2. Vi kom till tro att en kraft, större än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast om vi hade fel.
11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.
12. När vi, som ett resultat av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Jag har ingenting emot religiösa hjälpinsatser, men varför kan de inte stå för det då? Sen är ju de 12 stegen så fruktansvärt korkade. Jag är övertygad om att en helt vanlig mellanstadieklass hade kunnat komma på ett bättre program om de fick ett par lektioner på sig. Kanske någonting som inte påstår att man är maktlös inför sitt missbruk, det borde vara ganska grundläggande. Dessutom, om det vore så lätt för Gud att avlägsna våra brister, varför ska man då be ödmjukt om att bli av med dem. Jag hade varit sur som Fan över att Han inte redan gjort det.

Meningen med livet

It's funny 'cause it's true.

Ungefär på en höft, typ.

Häromkvällen satt jag i min lägenhet, för den var min över helgen, och bråkade med en vän jag inte sett på länge över vilken film vi skulle se. Efter filmen, som egentligen blev en kompromiss som ingen ville se, drog jag igång Horton hears a who. Detta var andra gången jag försökte, så jag tog en red bull för att hålla mig igång, ändå somnade jag nästan omgående. Det är synd för Horton verkar vara en skön rulle. Fast egentligen är ju tiden med rullar över, plattor borde vi säga, men eftersom den låg på en hårddisk blir ju det också fel. Det verkar vara en skön fil. Eller film kanske.

Jag läste om uttrycket "lånbyta" i en bok för ett tag sedan, där stod det att det uttrycket inte existerar i Göteborg. Intressant, för det är ett ord jag vuxit upp med i Västmanland, som användes väldigt frekvent. Jag undrar om barn i Göteborg inte lånbyter med varandra alls, helt enkelt för att de inte har ett ord för det. Jag upptäckte när jag flyttade till Göteborg att jargongen här är mycket hårdare. I Sala var vi inte tykna, vi visste inte ens vad ordet betydde.

På senare år har jag även kommit underfund med att det är mycket av det man säger som inte når fram till mottagaren. Ironi och sarkasm är vanliga inslag i mitt dagliga tal och skrift, men det är många som inte förstår sig på det. När det gäller föräldrar och andra äldre människor brukar jag begränsa den sortens kommunikation, men när jag pratar med folk i min ålder och utgår från att de förstår kan det bli farligt. Men även nyanseringar av språket kan ju betyda väldigt olika saker från person till person.

"För ett tag sen gick jag upp tidigt jämt och arbetade hur mycket som helst. Som tur var hade jag nära till jobbet och jag gjorde ju inte av med så mycket pengar. Nu börjar det lugna ner sig och jag har tid att läsa massor av böcker, jogga en del och resa. Skönt."

Den texten hade kunnat skrivas av både mig och min lillebror. Skillnaderna är bland annat att brorsan oftast gått upp ett antal timmar tidigare än jag, jag jobbat mer än fem gånger så mycket som han, han läser många fler böcker i veckan än jag, jag joggar betydligt längre än han. Hans senaste resa var till Italien och min till Stockholm. Och ett tag sen, när var det? Att det är skönt, är det total eufori över att det är avslutat, eller är det bara rätt gôtt?

Min svenskalärare hade sagt att det har helt och hållet att göra med vem ens målgrupp är hur man bör uttrycka sig. Så för er som jobbar som idioter skulle jag vilja framhålla hur skönt det är att inte jobba så mycket längre. Och ni som inte har så mycket pengar för tillfället, det är bra gôtt att ha jobbat ihop en hel hög med pengar inför höstens plugg.

Flen i mitt hjärta!

Flen, har inte de ett känt dansband tänkte jag och funderade en liten stund...
Jag är ju ändå habiliteringspersonal! Sånt här har jag koll på.

Vikten av att ljuga

Mina joggingrundor börjar bli mer och mer frekventa och det har börjat kännas riktigt skönt att komma ut. Häromdagen var det extra skönt, tack vare den gassande solen och tack vare Bertil, som jag lärde känna. Jag stannade till för att tänja på en liten kulle intill en av slingorna i Ruddalen, när en man gick förbi mig. Mannen stannade några meter ifrån mig, jag stod vänd åt andra hållet och skymtade honom bara i ögonvrån. Plötsligt sträckte sig mannens skugga tätt intill mig och vinkade, lite förvirrad vände jag mig mot mannen som stod med ryggen till, armarna i skyn, vinkandes. Ett halvt ögonblick senare vände han sig om och fångade min blick innan jag hann skygga undan. "Vet du vad rullsten är?" Frågade han och sen var samtalet igång. Vi hade en lång diskussion om rullsten och de konsekvenser dess existens ofta för med sig. Bertil berättade att han för några månader sedan hade fallit offer för en elakartad rullning på stenarna just där vi stod och pratade och att det hade medfört en bruten hand och näsblod. Lyckligtvis hade hans tänder klarat sig. Bertil har nämligen väldigt dyra titan-inplantat som han är väldigt rädd om. Bertil berättade vidare att han varje förmiddag går en promenad genom Ruddalen, och om han klarar av att hoppa upp på en stubbe i närheten av platsen för vårt sammanträffande, tar han även en eftermiddagspromenad. Till denna dagen har det alltid blivit två promenader om dagen. Jag påpekade att han knappast kan vara uråldrig om han fixar detta, och visst det höll han med om, han fyller inte 80 förrän i november. Som den lögnare jag är sa jag till honom att jag aldrig hade trott att han var så gammal, även om jag hade gissat på 79 år och 9 månader på dagen om jag hade varit ärlig. Men det var jag inte, för en sak har jag plockat upp under mina levnadsår och det är att aldrig säga till gamla människor att de ser gamla ut, tala om för tjejer att de ser trötta ut eller be getingar att sticka (Det sista var ett skämt).