Jag ser ljuset!

Vid 24-års ålder blir man Man enligt Aftonbladet. Detta fick jag även konfirmerat av en 37-årig, nydumpad kvinna häromdagen. Hon berättade, med ett snett leende, för mig och en vän att 24 är den undre gränsen. Undre gränsen för vad sa hon inte, men leendet och att hon sa att jag var vacker fick mig att ana kåta ugglor i mossen.

Som nybliven vuxen har jag idag tagit ett stort steg. Det bar emot, men Jonathan Lejonhjärtas röst ekade i mitt huvud.
- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt. För annars är man ingen människa...utan bara en liten lort.

Hjärtat dunkade snabbare och blodet samlades i huvudet när jag stegade in genom portarna. Det var människor överallt runtomkring mig, men de log inte, ingen av dem log. De flesta gick målmedvetet i pilarnas rikting mot ett för mig osynligt mål, andra stannade till och pratade med varandra. Männen flackade med sina blickar, deras knogar vitnade och knäna skakade. Här har vi alla flickvänner och fruars ultimata bestraffning och jag hade tagit mig dit frivilligt. Så snabbt jag kunde rusade jag mot mitt mål, köksavdelningen. Men väl där var det omöjligt att koncentrera sig, jag försökte att jämföra några köksluckor, men alla såg likadana ut, visserligen olika färger och material, men likadana. Priserna då? Där har vi nåt handfast, som går att jämföra, men siffrorna bara flög förbi mig. Paniken var nära förestående och jag behövde komma därifrån genast. Med blicken fäst några meter framför mig i golvet fumlade jag mig framåt medan jag förbannade Ingvar och hans arkitekter som ritat om alla hans varuhus till enorma labyrinter. Efter vad som kändes som flera timmar kände jag att syrenivån började närma sig normala nivåer igen, jag såg ljuset. Eftersom det nästan inte var någon kö, vågade jag mig på att stanna tillräckligt länge för att ta en 5-kronorskorv innan jag gick ut och satte mig i bilen och andades ut. Jag överlevde den här gången också. Klockan talade om att jag varit där inne i ungefär 10 minuter.