Gud som haver barnen kär, se till mig som dricker jättemycket och inte kan hjälpa det

Idag har jag roat mig med att packa ner morsans många böcker i kassar och lådor. Det var tvärvetenskapliga böcker, det var teologiska böcker och det var böcker som var både tvärvetenskapliga och teologiska, några var nya, de flesta gamla, där fanns trasiga böcker, små, djupa, lättsamma, tråkiga, intressanta, löjeväckande, konstiga, imponerande och rosa böcker och en och annan deckare. Några böcker la jag på en hög för att titta lite nogrannare i vid ett senare tillfälle. En bok som jag fastnade för lite extra handlade om Anonyma Alkoholister. Eftersom jag är ganska intresserad av Gud och framförallt hans bundisar här på jorden har jag läst lite grand om dem tidigare. Jag talade om för morsan att jag anser att det måste vara den konstigaste organisationen som existerar idag. Hon höll inte med.

Anonyma Alkoholister bygger på två grundstenar:

1. Att AA inte bygger på någon religion, att alla oavsett religion och politiska värderingar kan söka sig dit.

2. Att man måste underkasta sig Gud och erkänna att man är oförmögen att utan Hans hjälp ta sig ur sitt missbruk.

Morsan och AA själva påstår att de hjälpt miljontals människor genom sitt 12-stegsprogram. Men va fan, hur är det möjligt. Ok att man träffas några stycken och stöttar varandra, det är klart att det hjälper. Men den där 12-stegsmodellen ger jag inte mycket för. Värst av allt är att de är så etablerade i samhället. Socialtjänsten, kriminalvården och många många fler skickar gärna sina problempersoner att finna Gud. Det är jämförbart med att säga att LO är politiskt obundet. Bara för att det inte är ett politiskt parti betyder inte det att de inte sysslar med politik. Hursomhelst, här kommer de 12 stegen, läs och låt er underhållas.

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att våra liv hade blivit ohanterliga.
2. Vi kom till tro att en kraft, större än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast om vi hade fel.
11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.
12. När vi, som ett resultat av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Jag har ingenting emot religiösa hjälpinsatser, men varför kan de inte stå för det då? Sen är ju de 12 stegen så fruktansvärt korkade. Jag är övertygad om att en helt vanlig mellanstadieklass hade kunnat komma på ett bättre program om de fick ett par lektioner på sig. Kanske någonting som inte påstår att man är maktlös inför sitt missbruk, det borde vara ganska grundläggande. Dessutom, om det vore så lätt för Gud att avlägsna våra brister, varför ska man då be ödmjukt om att bli av med dem. Jag hade varit sur som Fan över att Han inte redan gjort det.