Ungefär på en höft, typ.

Häromkvällen satt jag i min lägenhet, för den var min över helgen, och bråkade med en vän jag inte sett på länge över vilken film vi skulle se. Efter filmen, som egentligen blev en kompromiss som ingen ville se, drog jag igång Horton hears a who. Detta var andra gången jag försökte, så jag tog en red bull för att hålla mig igång, ändå somnade jag nästan omgående. Det är synd för Horton verkar vara en skön rulle. Fast egentligen är ju tiden med rullar över, plattor borde vi säga, men eftersom den låg på en hårddisk blir ju det också fel. Det verkar vara en skön fil. Eller film kanske.

Jag läste om uttrycket "lånbyta" i en bok för ett tag sedan, där stod det att det uttrycket inte existerar i Göteborg. Intressant, för det är ett ord jag vuxit upp med i Västmanland, som användes väldigt frekvent. Jag undrar om barn i Göteborg inte lånbyter med varandra alls, helt enkelt för att de inte har ett ord för det. Jag upptäckte när jag flyttade till Göteborg att jargongen här är mycket hårdare. I Sala var vi inte tykna, vi visste inte ens vad ordet betydde.

På senare år har jag även kommit underfund med att det är mycket av det man säger som inte når fram till mottagaren. Ironi och sarkasm är vanliga inslag i mitt dagliga tal och skrift, men det är många som inte förstår sig på det. När det gäller föräldrar och andra äldre människor brukar jag begränsa den sortens kommunikation, men när jag pratar med folk i min ålder och utgår från att de förstår kan det bli farligt. Men även nyanseringar av språket kan ju betyda väldigt olika saker från person till person.

"För ett tag sen gick jag upp tidigt jämt och arbetade hur mycket som helst. Som tur var hade jag nära till jobbet och jag gjorde ju inte av med så mycket pengar. Nu börjar det lugna ner sig och jag har tid att läsa massor av böcker, jogga en del och resa. Skönt."

Den texten hade kunnat skrivas av både mig och min lillebror. Skillnaderna är bland annat att brorsan oftast gått upp ett antal timmar tidigare än jag, jag jobbat mer än fem gånger så mycket som han, han läser många fler böcker i veckan än jag, jag joggar betydligt längre än han. Hans senaste resa var till Italien och min till Stockholm. Och ett tag sen, när var det? Att det är skönt, är det total eufori över att det är avslutat, eller är det bara rätt gôtt?

Min svenskalärare hade sagt att det har helt och hållet att göra med vem ens målgrupp är hur man bör uttrycka sig. Så för er som jobbar som idioter skulle jag vilja framhålla hur skönt det är att inte jobba så mycket längre. Och ni som inte har så mycket pengar för tillfället, det är bra gôtt att ha jobbat ihop en hel hög med pengar inför höstens plugg.